Jag älskar...

...därför att jag älskar att fiska, därför att jag älskar den miljö där öringarna håller till,
en miljö som alltid är vacker, därför att jag avskyr den miljö där det finns massor av människor, en miljö som alltid är ful; därför att jag på det sättet slipper undan en massa televisionsreklam, cocktailparties och andra sociala funktioner; därför att i en värld, där de flesta människor verkar tillbringa sina liv med att göra sådant som de hatar, är mitt fiskande på en och samma gång en outtömlig källa till glädje och ett litet uppror; därför att öringarna inte ljuger eller bedrar och inte låter sig köpas, mutas eller imponeras av makt, utan endast reagerar på lugn, ödmjukhet och oändligt tålamod; därför att jag misstänker att människan bara har en sejour här på jorden, och jag tänker då inte försitta tillfället att göra något av den;
därför att det underbart nog inte finns några telefoner vid älvarna; därför att det bara är vid älven som jag kan finna avskildhet utan att känna ensamhet; därför att whisky i en gammal bleckmugg alltid smakar bättre där ute; därför att jag kanske fångar en sjöjungfru en vacker dag; och slutligen; inte därför att jag tycker fisket är så fruktansvärt viktigt, utan därför att jag misstänker att mycket av allt det övriga som människor ägnar sig åt är precis lika oviktigt
 – men inte hälften så roligt.