Fishing Trips

Vättlefjäll - Maj 2002

Öringfest i Vättlefjäll!

Text: Björn Arkenfall

Det började närma sig slutet av maj. Mina vänner i fiskeklubben Elmer hade nu tvingats tagit del av mina äventyr från Vättlefjäll strax utanför Göteborg via telefonsamtal, bilder och mail i snart ett år nu. Vi hade planerat in att åka ut till Holmesjön i Vättlefjäll tillsammans i slutet av maj 2002. Jag hade valt datumet för resan efter att jag varit ute vid vattnet precis samma dag året innan. Då hade jag bevittnat kläckningar i överflöd av den stora Sjösandsländan och såg grova öringar fullkomligt frossa på dessa sländor! Nästan varje vecka i ett års tid har jag rekognoserat vid sjön för att förbereda så mycket som möjligt innan Elmer kom hit. Jag ville lära mig mycket om platsen och hitta de bästa fiskeplatserna. Nervositeten fanns hos mig ett bra tag, jag ville ju att killarna skulle tycka om stället lika mycket som jag gjorde! 

Torsdagen den 23 maj 2002 var det i alla fall dags. Nästan alla i Elmer skulle också komma med på äventyret. Tyvärr hade Johan svårt att komma loss, men övriga i gänget kunde så detta var första Elmer resan då Maja var med. Vad skulle denna kastvirtuos säga om mitt hemmavatten? 

Runt åtta på kvällen hade vi parkerat bilarna i Vättlefjäll. Ronny och Maja hade åkt från Örebro samt Uffe och Rogga hade bilat ner i snabb fart från Stockholm. Nu var vi redo! Med tung packning på ryggen började vi sakta gå mot Holmesjön, en vandring på ett antal kilometer i delvis tuff terräng med runt 30 kg på ryggen. Det kändes som om man gjort detta förr…  När vi efter ungefär en kvart kommit fram till Högsjön, som är den första sjön och som bara ligger en kort bit från platsen där vi parkerade bilarna, var alla otroligt möra i kroppen. Svetten rann ner för ansiktena och det kändes som om ryggen hade gjort sitt redan nu. Det blev en liten paus vid sjöns mynning och vi försökte sedan fortsätta vandringen i sakta mak mot vårt slutmål. Vi passerade fin natur och såg svärmar av sjösandsländor, gamla kadaver som troligen var spår av älg och avtryck efter lodjur i sankmarken nära sjön. Förutom packningen på ryggen kändes detta helt rätt!  Efter lite mer än en timma hade vi kommit fram till platsen jag valt ut för vårt basecamp för helgen vid Holmesjön. Det är en plats där jag alltid brukar få gott om fisk och som ligger fint med utsikt över stora delar av sjön. Det är också enkelt att flugfiska här då man enkelt kan vada ut rätt långt.

Vi sköljde av svetten i sjön, packade upp ryggsäckarna och satte upp tälten. Roger fixade snabbt upp en eld och så blev det smaskande på färdiggjorda tonfiskmackor som jag förberett. Denna gång var det mackor bestående av tunnbröd, ägg, tonfisk, gräslök, kapris och lite annat. Min roll på resorna brukar vara att försöka hålla grabbarna mätta med diverse mat. Ibland undrar jag om det är enbart därför jag får följa med på resorna. Men varje gång jag börjar fundera på det inser jag att det är lika bra att sluta tänka på det, jag vill nog ändå inte veta svaret… 

Uffe provfiskade lite snabbt direkt utanför basecamp, men anslöt ganska snabbt till oss andra runt elden. Efter en del pilsner och whisky somnade vi in. Vi hade nått vårt mål, men jag var fortfarande lite orolig för fisket. Det hade varit så kul om alla kunde få någon eller ett par fina öringar under helgen. Det borde ju gå då jag alltid haft bra fiske, men öringfisket kan ju vara nyckfyllt. Men det skulle nog gå bra. Nu var det dags att somna och i morgon… ja då skulle vi dra öring!  

Image

På fredagens morgon vaknade jag tidigt av att Roger och Uffe gav sig av runt femsnåret. Jag gick ut ur tältet och såg solen titta fram. Prognosen hade sagt regn, men detta såg ju faktiskt ganska lovande ut. Riggade snabbt upp ena flugspöt och gick ut bara ett par meter utanför basecamp för att pröva lyckan. Ett par kast senare hade jag landat första fisken. Dock ingen öring, men däremot en fin abborre på runt 0,4 kg på fluga.

Jag mötte upp Roger och Ulf som hade fiskat sig bort längs sjön mot en brygga som finns några vikar bortåt. Dom hade sett fisk som vakade, men tyvärr inte lyckats få någon att hugga. Vi gick tillbaka till basecamp och väckte sjusovarna Ronny och Maja för att gemensamt äta lite frukost.  Ulf hade till denna resa bundit upp imitationer av Sjösandsländan som han delade ut för test. Han gick sedan in i viken precis utanför basecamp. Roger går till andra sidan och själv blir jag kvar vid basecamp. Fiskesuget är inte så stort för min del denna helg. Jag hoppas mera på att de övriga får bra fiske. Känns lite konstigt att känna så då det ofta kan vara en tuff tävling när man är ute och fiskar med grabbarna, men just denna helg känns allting avslappnat. Jag står och filosoferar när hör jag ett skrik från ena viken, springer dit och ser Uffe med spänt spö! 

Image

Jag rusar till undsättning med håven och en kvart senare är det en lycklig Ulf som landat en fin öring på 0,875 kg. Nytt personbästa för Ulf! Jag hinner inte mer än smälta detta fören nästa skrik kommer! Nu är det Roger som håller på och drillar. Jag rusar över till andra viken för att filma, fotografera och försöka föreviga en fin öring som också den låg på runt 0,875 kg. Det började ju bra det här! Det hade börjat regna rejält, men nu var det ju äntligen lite action! 

Image

Det var gott om kläckningar i farten. Både Sjösandslända och Liten vasslända fanns. Det var första gången för några av oss att kunna bevittna nymfer som kläcks och blir sländor. Fantastiskt att se på när en slända kläcker i vattenytan för att kort därefter flyga upp i något närliggande träd eller buske. Maja hade med sig flytringen och paddlade ut i sjön med den för att prova lyckan utifrån och in, så att säga. Maja fick hugg på imitation av husmask, men lyckades aldrig kroka någon öring. Trots det ihållande regnet var ändå gänget på gott humör. Mellan fisket så festades det på den obligatoriska renskavsgrytan, rödvin och whisky i ganska goda mängder. 

På lördagen vaknade jag utsövd och först av alla. Troligen för att jag gick och la mig först medan de andra satt och skrålade vi lägerelden med på tok för mycket öl och whisky, men vad gör det när man vaknar upp först av alla ute i vildmarken? Det är tyst och lugnt, regnet har slutat. Man hör ingenting förutom ljudet från några morgonpigga fåglar. Jag klär av mig och hoppar ner i vattnet. Ett morgondopp i det fria får en att vakna till liv. 

Regnet kommer sen tyvärr tillbaka, men det trycker inte ner gänget. Det lossnar för Maja som snabbt tar ledningen och även Roger och Uffe fortsätter drilla fisk. Alla verkar trivas utmärkt. Alla utom Ronny, som så vanligt inte har fått någon fisk. Det flesta fiskarna vi får släpper vi naturligtvis tillbaka, men några åker upp för att hamna på middagsbordet. 

Image

Jag håller på och försöker filma lite öring och ta några fina bilder tillsammans med Maja, när han då får syn på ett vak längre ut. Bestämd och fokuserad som ett hungrigt rovdjur tystnar Maja och börjar vada ut till fisken. Han ställer sig i position och kastar. Öringen låter sig inte luras utan ratar Majas fluga, men fortsätter vaka och har inte skrämts bort. Maja provar lite olika kombinationer, en del flugor och till slut ser man Maja med spänt spö! Makalöst! Till en början känns fisken inte så stor, men när fisken börjar närma sig börjar vi inse att det kanske kan vara ett nytt rekord för Maja som sitter på kroken. Jag försöker slita mig från kameran för att hjälpa till med håvningen, men nu slits man mellan sina intressen. Samtidigt som jag vill försöka föreviga fisken på några bra bilder, vill jag ju också hjälpa Maja så att han inte förlorar fisken. Men det hela slutar bra efter en stund kan nytt rekord konstaterares för Maja, hela 1.4 kg!

Image

Image

Uffe har samtidigt utökar sitt personbästa med en grann öring på 1,6 kg. Tyvärr var det ingen som bevittnade fångsten, men vi får väl försöka lita på vår vän. Han ville inte slå ihjäl den bara för att visa den för oss andra, utan lät den hedervärt gå tillbaka istället.

Sista dagen lossnade det även för mig. Då kunde jag slappna av och fiska ordenligt jag med nu när alla fått fisk, ja, nästan alla alltså, inte Ronny då så klart…
Jag satte på flugan jag fått från Uffe och gick ut till det stället som hade varit hetast under hela resan och började kasta. Det vakade rätt bra omkring mig och då finns det inget bättre än att stå och flugfiska med torrfluga efter öring! Uffes fluga fungerade mycket bra och på 45 minuter var tre stora fina öringar landade… Livet var underbart! Den flugan heter numera ”Uffes killer”.

Image

Det var ett lyckligt gäng som åkte hem. Ronny tar revansch nästa gång.

Copyright © 2017 elmerfishing.com. All Rights Reserved.
Joomla! is Free Software released under the GNU General Public License.
JoomSpirit