Fishing Trips

Torö - April 2002

Gäddfiskeresa till Torö

Text: Ulf Hagström

 Image Torö ligger ca 8 mil söder om Stockholm och lite sydväst om Nynäshamn. Själv så har jag fiskat här från det att jag kunde hålla i ett spö, och 1983 fick jag min första gädda på en ”vibrotail” här nere. Så detta är mina hemmavatten, den bästa platsen på jorden enligt mig. Så det var inte utan att det kändes lite nervöst när det faktiskt stod klart att årets första Elmer resa skulle gå hit. Förra året hade jag fått Roger att bli kär i Torö, då han höjde sitt gäddrekord genom att ta en fin lekhona på 5 kilo. 

Fredag

Björn hade under veckorna innan hela tiden gett mig gliringar om att östersjön minsann inte är ett riktigt hav, och att gäddor inte är någon sport för dom hugger ju minsann på allt och dom slår ju inte en öring på 56 centimeter. Det första han utbrister när vi anländer till bryggan och min båt är ”vad vackert det är här nere!”. Då kan jag inte låta bli att skratta åt honom, det skall nog bli bra det här!

Tack vare den omänskligt stora packningen så måste vi åka två gånger ut till Lilla Grässkär där vi skall ha vårt läger. Att fyra grabbar som skall vara borta två nätter kan ha så mycket packning är svårt att förstå. Det tyckte min båtplatsgranne också, han sneglade skeptiskt på vår packning innan han själv gick ut med sin båt för att pröva lyckan på havsöringarna.

Vädret är helt underbart, och vi riktigt känner hur all vardagens stress rinner av oss när vi sätter upp våra tält och den vanliga Elmer jargongen kommer fram direkt, och luften fylls av skratt och tillrop när vi tar upp händelser från förra årets resor. Vi hinner fiska av ön där vi tältar innan det blir mörkt, runt elden äter vi sen underbart goda baggetter som Björn gjort åt oss allihop. Han bara befäster sin roll som Elmers officiella kock!

 

Lördag

Lördagen börjar på ön Krogen. Namnet har den fått efter den skeppskrog som låg här på sjutton- och artonhundratalet. 1719 rövades dåvarande krogägaren Peter Laggman bort av ryssarna och sågs aldrig mer. 5 år senare togs krogverksamheten upp igen och fortsatte till 1829. Så det var historisk mark som vi doppade våra flugor och wobblers från denna morgon.

 Image

Vädret är om möjligt ännu bättre idag, solen skiner och det är helt vindstilla. Tyvärr så påverkar det fisket negativt. Jag går tomhänt från den inre lagunen, det har bara hänt en gång tidigare vad jag kan komma ihåg. Jag hade ett hugg direkt när jag ställde mig där, men när gäddan kom och högg så gjorde jag klassiska felet att jag gjorde mothugget för tidigt och ryckte wobblern ut munnen på den förvånade fisken.

 Medan Björn och Ronny fortsätter i den inre lagunen så går jag och Roger till den yttre för att testa lite där. Jag tar med mig flugspöet för att testa mina ”crazy Uffe” flugor lite också. På lagunens vänstra sida finns möjlighet att vada ut 10 meter till en sten som man kan stå på. Där ställer jag mig och kastar snett inåt land. De två första kasten hamnar i stora högar, den tunga flugan gör att det är svårkastat med mitt klass 6 spö. Nästa kast blir lite bättre, men inte mycket. Jag drar till för att få flugan att börja sjunka, och i samma stund så försvinner den och jag känner hur det drar till i spöet. Jag lyfter förvånat spöt, och känner hur det rycker tungt i andra änden! Roger kommer snabbt till min undsättning och vadar ut till mig, och efter en helt odramatisk kamp så tar han och lyfter en gädda som efter vägning visar sig väga strax över tre kilo. 

 Image  

I den inre lagunen har Björn och Ronny fortsatt att harva utan att få något. Men vi ser ett par gäddor som slött står och väntar på att få leka, alla försöker förgäves att få dom att hugga, men som vanligt så slutar det med att dom irriterat simmar bortåt en bit när dom tycker att wobbler och flugor börjar bli lite väl närgångna.

Vi Åker tvärsöver farleden till Bottenholmen, väl där så tar bensinen slut. Ingen fara, jag har en extra dunk i tankutrymmet. Ett utrymme som är låst, och nyckeln ligger i tältet! En lång bit att ro ligger framför oss, och jag känner hur modet sjunker hos mig. Det återkommer dock lika snabbt när Ronny upptäcker att låset på tankluckan bara är låst runt hänget och att det bara är att lyfta på den!

 

Detta gör att vi hinner ner till Smörpundet innan lunch. Här upplever vi en huggperiod precis innan vi skall ta lunch, Björn får ett hugg på sin fluga, men tappar den efter ett par sekunder och blir upprörd på sig själv. Själv så testar jag att spinnfiska med en svävande wobbler, och gör precis samma misstag som tidigare på morgonen och rycker wobblern ur munnen på gäddan när jag ser den hugga. Till råga på allt så ställer sig Ronny och kastar strax bredvid och får direkt ett hugg, som sitter! Även här blir det en odramatisk kamp, Ronny drillar den vant och professionellt och jag lyfter den lätt ur vattnet. Efter vägning, vågen stannar på ac 2 kilo, så får den simma tillbaka igen. Vi bestämmer att vi tar oss tillbaka hit ner efter lunch.

 

Till lunch bli det gädda a la’ Uffe till förrätt, som uppskattas av alla, samt spaghetti och köttfärssås till varmrätt, också tillagad av mig, men med ett fantastiskt gott recept från min flickvän.

 Alla är ivriga att få komma ut igen, men när vi kommer tillbaka till Smörpundet är det helt dött. Vi hinner fiska av Krogen igen och även Soviken innan det är dags att ge up för dagen. Vädret är för bra för fisket, det klara vattnet tillsammans med solen och det faktum att det är nästan vindstilla gör att man ser 3-4 meter ner i vattnet utan problem, och gäddan blir skyggare än vanligt bara därför Image 

Till middag blir det hela gängets favoritmat som vi alltid äter på våra resor, Björns Renskavsgryta med potatismos. Men innan dess har han hunnit gjort scones till förrätt och just när man tror att han gjort allt så överträffar han sig själv igen och gör apelsinfromage till efterrätt! Kungligt!

Kvällen avslutas sedan med lite gittarspel från Björn och det vanliga whiskeydrickandet och skitsnackandet som hör till en bra fiskeresa.

Söndag

Vi bestämmer att vi fiska fram till klockan ett ungefär innan vi åker hem. Vi bestämmer oss också för att ta de två platserna som genererat bäst fiske hittills, krogen och smörpundet. Vi börjar i inre lagunen på krogen men den är lika död idag, så vi går över till yttre lagunen, alla utom Ronny som står kvar. Roger vadar ut till den platsen som jag stod på när jag fick min gädda dagen innan, och Björn ställer sig på land mitt emot honom. Nästan direkt så får Roger hugg, som sitter bergsäkert också!

Jag känner att min EFC notering från dagen innan ligger i farozonen, men ger mig ändå ut för att hjälpa honom, men han hinner få in den och lyfta den själv innan jag ens hinner ut. Han uppskattar den till runt 2 kilo, men hinner aldrig väga den innan den sliter sig ur hans grepp och ramlar i vattnet igen och drar av linan. Hur som helst så kvarstår min 3 kilos på flugklassen i EFC!

 Image

Nu har alla fått fisk utom Björn, men det dröjer bara 5 minuter från det att Roger har fått sin gädda innan Björn får ett hugg på sin fluga, men den sitter inte utan släpper direkt i mothugget. Men han närmar sig verkligen en fångad gädda nu! Hans frustration är påtaglig när muttrandes fortsätter att kasta med sina flugor, skall han aldrig lyckas kroka en?

Vi ger honom en kvart till innan vi övertalar honom att vi skall åka ner till Smörpundet istället. Här tappade han ju en gädda dagen innan, och vi har haft flest kontakter med fisk där nere. Sagt och gjort, vi plockar snabbt ihop igen, och beger oss ner mot smörpundet igen. 

 

Ivriga ställer vi oss alla fyra runt den viken där vi sett och känt mest fisk dagen innan. Solen ligger inte på lika mycket som dagen innan, men det är ändå behagligt och inte på något sätt kallt. Tills man vadar ut, i det 7 gradiga vattnet så är det helt enkelt för kallt för andningsvadarna.

 

Jag får på ett rejält hugg längre in mot land på min wobbler, men den sitter tyvärr inte, då går jag upp och sätter mig på klipporna istället. Ronny som suttit inaktiv ett tag säger att han nog skall gå och ta den som jag missat. Mycket riktigt, direkt på första kastet så smäller det på ordenligt. Jag vadar ut en liten bit för att kunna ta hand om fisken när den kommer, den är uppe och vänder i ytan ett par meter framför mig, och det är lätt att se att det är resans största så här långt. Den blir snabbt trött, det kalla vattnet och den tunga rommen i magen gör att gäddan kämpar väldigt dåligt under lekperioden. Med ett säkert grepp över nacken så lyfter jag upp henne på land, och det är mycket riktigt resans största, nytt personligt rekord för Ronny, en jätte fin hona på fem kilo som släpps tillbaka efter fotografering.

 Image  Alla är vi nu angelägna om att Björn skall få fisk, självklart skulle det kännas mycket bättre om vi åkte hem och alla hade fått fisk. Därför så känns det som en lättnad när han helt plötsligt står tyst med böjt flugspö och drillar en gädda. Han flinar mot oss andra, och nu verkar det som att han äntligen skall få landa sin gädda. Jag gör i detta läge något jag alltid kommer att få ångra. Jag hämtar håven. Jag har lyft hundratals gäddor ur vattnet med bara händerna under mina 20 år som gäddfiskare, men av någon anledning så tycker jag att vi nu måste vara så säkra på att få upp den här när Björn tappat så många så att jag vill ta till håven.

 Jag fäller upp håven och ger den till Roger, han står redan utvadad ute hos Björn. Vi får se en skymt av gäddan när den vänder i ytan, ser fin ut, runt 3 kilo. Sen så tröttnar den, och Roger tar ett steg framåt, får in gäddan i håven… som viker sig! Gäddan sprattlar till, hoppar ur håven men lyckas trassla in sig i den och rycker av linan! Allt går så fort så jag hinner knappt fatta vad som händer. Alla känner för Björn som var så nära, och jag grämer mig ännu att jag inte bara lyfte upp gäddan med nackgreppet som jag brukar. Tydligen hade jag inte fällt upp håven tillräckligt, och därför så vek den sig så fort som gäddans tyngd kom i den. Som om detta inte var nog, när Björn kommer upp igen så upptäcker han att hans spötopp gått av!

Trots Björns nu dubbla tragedier så fiskar vi vidare. Det fortsätter nämligen att nappa rätt bra. Jag kastar snett mot land, och tre kast i rad så hugger en gädda på samma ställe, sista gången försvinner hon iväg med min fluga, och jag står där snopet kvar med brusten lina.

Jag känner mig fortfarande knäckt av Björns incident med håven, och känner mig så skyldig, så jag sätter mig på berget en stund istället, och försöker heja fram Björn till att lyckas få en till Gädda, men det verkar som förgjort.

Istället är det Roger som vadat ut på motsvarande plats där Björn tappade sin som står med böjt spö. Den känns lite större, och jag vadar ut mot honom för att försöka hjälpa honom att landa den, inte en chans att jag kommer att försöka med någon håv, aldrig mer!

 Image   Jag ser gäddan som hastigast när den vänder och simmar ut en bit igen, men kunde inte uppskatta någon vikt. Den håller sig på lagom avstånd från oss och vill inte närma sig. Men nästa gång den är inne vid mig och vänder så ser jag att den ser riktigt fin ut, och säger ”ojojoj” högt. Detta gör Roger mäkta nervös, men det har han ingen anledning till, för snart har jag ett grepp runt nacken, jag når precis runt, och lyfter henne upp ur vattnet! En riktigt fin madame är det! Vågen stannar på 6,5 och Roger sätter personrekord, och sätter också ett grymt svårtslaget rekord för EFC. 

Vi lider alla med Björn när det är dags att plocka ihop och åka hem, han är förmodligen den som haft lätt mest kontakt med fisk under dessa dagar men får åka hem fisklös.

Det som värmer är att han verkar ha blivit väldigt biten av gäddfisket och vi har redan bokat en resa tillbaka hit ner nästa vår igen. Då skall vi se till alla får fisk, och förhoppningsvis så tajmar vi in leken och vädret bättre. En ”normal” dag under denna period så skall man kunna få minst 5 gäddor var per dag, så med alla mått har vi haft dåligt fiske under dessa dagar. Men vi har haft det bra ändå, och årets första Elmer resa ger definitivt mersmak!

Copyright © 2017 elmerfishing.com. All Rights Reserved.
Joomla! is Free Software released under the GNU General Public License.
JoomSpirit