Fishing Trips

Fulufjäll - Aug 2003

Fulufjäll – den tredje resan

Text: Björn Arkenfall

Detta är en berättelse om ett av mina klart bästa äventyr någonsin. En skildring av en lång, avslappnad resa i fjällvärlden med flugfiske efter öring och röding. Dels på tu man hand och dels med Elmers glada gäng.

Nya semesterplaner

Året var 2003 och det hade varit ett tufft år på många sätt för mig. Vindarna hade nu blivit varma och kvällarna långa. Det var sommar och tiden började närma sig för vår fiskeklubb Elmers resa till Fulufjäll i norra Dalarna. Just den här sommaren så var det dags för klubbens tredje resa dit. Fulufjäll har tidigare inte varit känt för oss för något extremt bra fiske, men däremot har en väldigt behaglig lugnade känsla vilat över fjället som gör att man ändå vill åka tillbaka dit.
Det var dags för semester och jag visste inte vad jag skulle göra. De planer som fanns om andra resmål hade gott i stöpet. Jag satt ensam i min lägenhet i Göteborg utan semesterplaner. Året hade varit jobbigt och jag längtade bort. Jag längtade bort till ensamheten för att kunna få vara själv med mina egna tankar för en stund.

Image
Jag hittade en perfekt plats för tältet precis vid inloppet till den mindre sjön

Det hade hunnit gå några få dagar in i juli, när jag satte mig i bilen på väg norrut från Göteborg. Jag hade bestämt mig för att åka upp till Fulufjäll och stanna där ett tag, innan resan med fiskevännerna. Planen var att fiska där själv fram tills den veckan då grabbarna skulle komma upp. Jag hade ingenting som höll mig kvar i Göteborg längre och gled fram alltför snabbt i den sportiga silvergrå bilen på de krokiga vägarna.

Jag hade lämnat Göteborg tidigt i gryningen och kom fram till Njupeskärsserveringen runt lunchtid. På serveringen beställde jag en hamburgare med pommes samt växlade några ord med innehavarna om vädret och fisket. Det var skönt att inte ha bråttom, även om jag självklart längtade efter att få komma upp på själva fjället för att slå upp mitt tält i det fria. När jag avslutat måltiden i lugn och ro samt kastat en sista blick mot civilisationen för en tid, så tog jag på mig den stora alltför tunga ryggsäcken och började vandra uppför fjället. Att bestiga fjället var nog snarare det rätta ordet här. Fulufjällets östra sida var oerhört brant och även om det fanns en vandringsled här, så kändes det ordenligt i hela kroppen att ta sig de första kilometrarna upp. Det är ju inte för inget Sveriges högsta vattenfall ligger just här, bara några hundra meter bort. På vägen upp såg jag snö som låg kvar fläckvis på topparna. Jag kunde inte hålla mig kvar på leden utan precis som ett litet barn gick jag fram till snön. Det är ändå en speciell känsla att kunna kasta snöboll mitt på sommaren! En känsla man aldrig växer ifrån.

Äntligen på plats

Regnet föll ner från himlen och det var just nu inte alls speciellt skönt väder, så jag såg fram emot att få krypa in i tältet. Jag hade tagit mig ungefär halvvägs upp på fjället när jag mötte ett par andra vandrare. De hade varit ute på en dagstur och tittade väldigt konstigt på mig när jag slet hårt uppför branten med all min packning. Och visst, det var kanske lite underligt att ge sig ut så här själv i deras ögon. Jag fortsatte min vandring och till slut närmade jag mig Lilla och Stora Rörsjön som låg vackert på runt 900 meters höjd över havet. I dessa sjöar skulle det enligt uppgifter finnas ganska gott om fjällröding. Vi hade dock inte fiskat där tidigare på någon resa med Elmer, men nu var min tanke att sätta upp mitt läger just vid en av dessa sjöar för att pröva lyckan efter röding.
Namnet på sjöarna, Rörsjön, kan tydligen härledas från förr. Det var tydligen så att sjöarna hette någonting i stil med ”Rödingsjöarna”, men på någon gammal karta med äldre språk så föll helt enkelt några bokstäver bort i översättningar som gjordes under nyskapandet av kartorna. Namnet blev då kort och gott ”Rörsjöarna”.
Jag hittade en perfekt plats för tältet precis vid inloppet till den mindre sjön. Där slog jag snabbt upp tältet och bytte mina kläder. Vandringen hade gjort kläderna blöta av svett och regnet. Så efter tältuppsättningen började jag frysa ordenligt. När jag nu kunde byta och känna varma torra kläder på min kropp igen, spred sig en lugn och skön känsla över mig.

Image
Vågen visade en fin röding på 0,45 kg

Klockan var runt 19 på kvällen och det var hög tid att prova fisket. Röding i fjällmiljö ska enligt vissa kunniga vara svårt. Jag hade läst på mycket om fisket och fått intrycket av att det kunde vara väldigt nyckfullt. Tydligen var det så att man kunde ha kanonbra fiske efter röding en viss dag för att sedan ha riktigt dåligt fiske i en lång period. Så det verkade handla om att komma i rätt tid, både rätt tid på året och rätt tid på dygnet. Så det var inte med allt för stora förhoppningar på att lyckas få någon röding, som jag gick ner till inloppet med flugspöet i handen. Jag blev oerhört nervös och lycklig på samma gång när jag såg flera rödingar vaka precis vid inloppet! Det hade regnat mycket i en period här uppe och inloppet i sjön liknande nu mera en strömmande å betydligt mera än en bäck som rinner ut i en sjö. Strömmen som orsakades av inloppets vattenmängder sträckte sig ett 20-tal meter ut i sjön. Försiktigt började jag vada ut några fåtal meter i sjön för att lättare kunna kasta. Jag knöt på en Europa 12 och lät den driva med i inloppets ström ut i sjön. Efter inte mer än kanske ett tiotal kast, försvann flugan i ett vak. Jag ryckte snabbt till, men tyvärr var jag alldeles för ivrig så mothugget kom för tidigt och fisken fastade inte. Nervöst fortsatte jag att göra om proceduren och till slut satt fisken fast på kroken! Drillningen blev odramatisk och jag kunde lycklig håva upp min första röding i fjällmiljö. Vågen visade en fin röding på 0,45 kg. Jag sparade den för att senare på kvällen kunna laga till den som kvällsmat i tältet. Tillsammans med hårt bröd skulle detta bli lyxmaten för kvällen.

Därefter hände något fantastiskt! Fisket var helt suveränt bra. Jag fiskade vid inloppet och jag gick även runt till andra sidan sjön för att fiska av en vik som såg giftig ut. När jag senare kom tillbaka till tältet vid 22-tiden hade jag landat hela sju fina rödingar med kilot på topp! Vilket suveränt fiske detta hade varit. Dessutom hade jag tappat ungefär lika många rödingar till, så fiskarna var verkligen på hugget den kvällen. Det var nattsländeimitationer som dominerade totalt. Europa 12 var helt överlägset som flugval, inte helt oväntat. Två av fiskarna behöll jag och de övriga fick simma hem igen. Det hade varit en lång dag och det var med matta men lyckliga steg som jag gick tillbaka min väg till tältet. Jag kröp ner lite halvt i sovsäcken för att få upp värmen och började laga till en av fiskarna inne i förtältet på Triangaköket. Regnet utanför slog mot tältduken tillsammans med vindens piskande. Med värmeljus tända inne i tältet för att få bort det råa och med röding på hårt bröd på tallriken, så kunde det nu regna hur mycket som helst utan att jag brydde mig det minsta. Ingenting kunde man klaga på i livet efter en sådan här dag!

Mera röding

Nästa dag gick jag ned till vattnet redan tidigt på morgonen. Jag hade flugspöet liggandes bredvid mig på marken. Kaffekoppen fanns i min ena hand och jag satt på en sten vid vattenkanten spanades efter vakande fisk. Men det var dåligt med aktivitet på morgonen. Regnet hade slutat, men inga insektskläckningar hade kommit igång. Tålmodigt satt jag kvar med kaffekoppen och väntande. Det kändes inte som att det var någon idé att kasta i blindo utan att se vakande fisk.

När klockan blev ungefär tio på förmiddagen, började det hända saker i vattnet. Jag såg insekter som nu började kläckas och jag tyckte mig även kunna skymta vakande fisk lite längre ut. Jag tog upp flugspöet, vadade ut i position och startade med att fiska av samma plats som dagen innan. Vid elvatiden på förmiddagen nappade så äntligen den första fisken för dagen på en torrfluga, och jag landade försiktigt en fin röding på runt 4-5 hg. Den storleken verkade vara normalstorleken här i sjön. Flera fiskar hugg därefter på mycket kort tid, men efter ungefär en halvtimma, så dog allting ut helt plötsligt. Sjön låg livlös igen. Jag fortsatte febrilt att fiska hela dagen med olika flugor och metoder, men det var lönlöst. Jag provade att fiska mera djupt med fast sink tafs och med riktigt tunga flugor, för att se om rödingarna bara stod och tjurade längs botten. Precis när jag trodde jag hade fastnat med flugan i botten av sjön, så ryckte det till häftigt i flugspöet och en fisk började rusa ut mot mitten av sjön! Fisken kändes riktigt stor! Flugspöet böjdes tungt ner mot vattnet och fisken drog flera långa rusningar ut mot sjöns mitt. Dagen innan hade jag fångat en röding på runt kilot och den fisken som jag nu hade på kroken, kändes som om den var många gånger större. Tankarna for omkring i mitt huvud om en röding på runt två eller kanske tre kilo. Oavsett vad vågen exakt skulle komma att visa, så förstod jag att detta var min rekordröding. Nervositeten tilltog. Tänk om jag inte skulle klara av att landa denna? Tänk om den skulle slita sig? Jag gjorde allting lugnt och försiktigt för att verkligen inte göra några misstag. Till slut kände jag att fisken började tröttna och jag kunde skymta den i vattenytan. Men någonting verkade inte stämma. Genom mina polaroidglasögon kunde jag se fisken och den såg inte alls ut att vara större än några hekto, kanske runt halvkilot, men inte större. Fisken hade känts som om den var på flera kilo. Till slut kom fisken in så nära att jag kunde håva in den. När jag därefter skulle ta bort flugan från munnen för att återutsätta den igen, såg jag att flugan satt fast i ryggen istället för i mungipan! Det var därför den kändes så konstig och tung i vattnet! Försiktigt lossade jag kroken och släppte tillbaka fisken igen. Jag insåg att det förmodligen var så att rödingarna stod på rad djupt där nere i inloppsströmmen och bara tjurade utan att visa minsta intresse för flugorna. Bara om man lyckades ”rycka” upp fiskarna kunde man få napp.

Det blev kväll och jag landade två fina rödingar. Vågen visade 0,7 kg på den största, men aktiviteten i sjön började tyvärr avta. Det var inte lika bra fiske som kvällen innan.

På utflykt mot Lilla Getsjön

Nästa dag bestämde jag mig för att göra en utflykt bort mot till Lilla och Stora Getsjön. Dessa sjöar fanns placerade lite lägre ner på fjället i en dal och skulle innehålla fint med öring enligt uppgifter. Öringen är och förblir min favoritfisk, så jag tog på mig ryggsäcken, som var packad för en dagstur, och gav mig iväg efter kartan med GPS-navigatorn som stöd.

Image
Nästa dag bestämde jag mig för att göra en utflykt bort mot till Lilla och Stora Getsjön

Jag kommer fram till Lilla Getsjön efter ett par timmar och sjön ser inte alls liten ut som namnet antyder, utan snarare stor. Tyvärr också ganska svårfiskad från land, men fisk verkar det finnas. För jag hinner inte dra många kast med min Mudder i ytan innan det smäller till. Men de är svåra att kroka och jag får gå tomhänt hem framåt kvällen.

Sällskap på fjället

Ronny i fiskekubben och jag hade haft kontakt via mobiltelefon under de första dagarna. Ronny hade via SMS fått tagit del av det suveräna fisket som jag haft efter röding. Till slut stod han inte ut längre av att bara läsa om fisket via SMS, utan satte sig i bilen och drog iväg till Fulufjäll för att göra mig sällskap en stund! Jag mötte upp han på toppen av fjället senare samma kväll och Ronny satte upp sitt tält bredvid mitt. Det hade hittills varit fantastiskt skönt att få vara helt själv de här dagarna, men när Ronny kom upp så var det faktiskt riktigt skönt med sällskap. Men jag oroades lite eftersom fisket blivit så pass dåligt den sista tiden.
Vädret blev soligare. Temperaturen steg både i luften och i vattnet. Det var varmt och skönt, men tydligen alldeles för varmt för rödingen. Vattentemperaturen hade stigit till så mycket som runt 18 grader mot ungefär 14 grader när jag kom upp första dagen. Ronny och jag försökte ändå få upp röding på samma plats där jag tidigare haft bra fiske, men det gick inte bra. Jag lyckades landa en fisk på 3-4 hg under förmiddagen, men det var också den enda fisk vi fick under hela dagen. Tur vi hade pasta att äta också.

Image
När Ronny kom upp så var det faktiskt riktigt skönt med sällskap

Öringäventyr

Dagen efter bestämde Ronny och jag oss för att vandra bort mot Lilla Getsjön där jag var ett par dagar tidigare. Vi ville försöka se om öringen var mera huggvillig nu än rödingen. Vi gav oss av mot sjön och efter en bit klappersten samt sankmark så kom vi fram. Det glada humöret hade dock försvunnit fort och varken Ronny eller jag kändes oss nu speciellt sugna på någonting överhuvudtaget. Myggen irriterade och allting kändes allmänt jobbigt. Snabbt drack vi vatten och satte på kaffe. När vi lite senare satt vid sjökanten och drack kaffe med konjak, så kändes allt hur bra som helst igen! Nu skulle vi bara se till att få lite öring också!
Vi började med att fiska av platsen där vi kom fram till sjön, men det visade sig vara mest småfisk där. Kvällen närmade sig och det började bli mörkt. Vi bestämde oss för att gå bort mot sjöns östra sida istället, där det såg ut att finnas en lång smal vik. Nu skulle vi bara se till att få lite öring också!


Inne i viken vakade det bra och vi fick många fina öringhugg! En Muddler som snabbt strippades hem i ytan så att det bildades en liten plog efter den, attraherade de större öringarna perfekt. Jag fick ungefär 6-7 rejäla påslag, men ingen av öringarna fastnade! Det var precis som om de bara var uppe och nafsade på flugan eller bara vill störa. Detta var klart irriterande!

På natten gick vi tillbaka till vårt läger igen och kröp ner i tälten för att sova. Vi var allt lite besvikna på att ingen av de större öringarna ville fastna på flugan, men ändå nöjda med äventyret.
Vi fiskade ytterligare en dag vid lägret i hopp om röding, men nu var det helt kört. Det verkade inte finnas ett enda liv i sjön. Den kändes helt steril, trots att vi visste att det gick mycket fin fisk i sjön.
Det hade redan blivit dags för Ronny att åka hem igen och jag tänkte följa med honom söderut, även om jag hade svårt att slita mig från fjället. Jag hade funderat länge på att stanna, men till slut blev det en kompromiss med mig själv. Jag bestämde mig för att åka söderut och fylla på matförrådet för att därefter åka upp igen efter några dagar. Det gick inte att låta bli att tycka lite synd om Ronny som åkte så långt på impuls för att få chans till det fantastiska rödingfisket som jag hade de första dagarna på fjället. Istället blev fisket extremt dåligt just när Ronny kom upp på fjället. Förde han otur med sig eller var det bara temperaturskillnaden i vattnet som gjorde det hela?

På plats igen

Några dagar senare har jag ryggsäcken på och jag vandrar återigen upp för Fulufjället. Denna gång går det mycket lättare att ta sig upp. När jag är på plats igen konstaterar jag att vattentemperaturen fortfarande är lika hög. Inloppet i sjön är inte heller lika kraftfullt längre och sträcker sig bara en bråkdel ut i sjön mot för en vecka sedan. Det finns nattsländor som kläcker, men rödingen verkar gå på sparlåga. Jag fiskar med torrflugor, kläckare, nymfer, streamers och allt tänkbart, men det är ingenting som fungerar.

Mot kvällen kommer det in ett oväder med rejält av regn och åska. Jag funderar på vart man ska ta vägen på fjället när det åskar. Man är ju den högsta punkten oavsett vart man tar vägen någonstans. Men inser att risken att drabbas av blixtnedslag faktiskt är extremt liten. Så jag kryper in i tältet för att ta skydd mot det värsta regnet, tänder lite ljus, kokar mig en kopp kaffe och ordnar med lite mat. Helt plötsligt så var det helt ok igen. Ovädret håller i sig så jag blir kvar inne i tältet och läser en bok. Normalt sett är jag absolut ingen bokmal. De böcker som jag har läst i mitt liv är lätträknade, men just nu känns det helt suveränt att strunta i fisket och istället bosätta sig i tältet med värmen från sovsäcken och tankarna djupt nere i en spännande bok.

Någon dag senare hade åskan och det värsta regnet slutat. Jag bestämde mig för att ge mig av ut på äventyr bort mot andra sjöar, för att se om fisket är bättre i andra delar av fjället. Jag kände att det skulle bli perfekt att få fiska samtidigt som man fick ett nytt litet äventyr och få se mera av det vackra fjället.

Jag packade ryggsäcken för en heldagstur och började vandra bort mot Lilla Harrsjön. Som namnet på sjön antyder fanns det här harr för länge sedan. Den är dock numera helt försvunnen och öringen dominerar nu istället i sjön tillsammans med ett sparsamt bestånd av röding. Ungefär halvvägs på min vandring såg jag något välbekant på en sten precis vid leden. Det var för mig en välkänd blå kimono som hängde där över en sten vid leden. Tidigare år, när Elmer varit här, så har vi sett samma kimono exakt samma plats. Vi såg den redan på vår första resa till Fulufjäll tre år tidigare. Tänk att den nu fortfarande var kvar där! Man kan inte låta bli att fundera på historien bakom den. Kimonon, eller vad det nu var för klädesplagg, hade ett mönster som påminde om nyårsafton. Mönstret bestod av solar, fyrverkerier och årtalen 1999 samt 2000. Hade någon firat nyår här uppe med en sådan på sig? Det verkade ju inte speciellt troligt att någon skulle ha gått runt i en tunn kimono på en nyårsafton högt uppe på fjället. Vem hade haft den och hur hade den hamnat här? Nåväl, svaret på den gåtan får man väl aldrig veta. Jag tog ett foto av kimonon som minne och fortsatte min vandring bortåt mot Lilla Harrsjön.

Image
Jag tog ett foto av kimonon som minne och fortsatte min vandring bortåt mot Lilla Harrsjön

Väl på plats vid sjön kokar jag upp lite pasta och en kopp kaffe. Det känns alltid fantastiskt gott att äta nylagad varm mat när man är på fjället. En påse torkad pasta med sås blir en festmåltid i min egna festmatsal här på fjället. Jag ser några få vak, men lyckas inte fånga någon fisk. Det är nästan 20 grader i vattnet och jag inser att fisken inte alls är sugen på att hugga. Det börjar skymma och jag hoppas att fisken ska bli mera aktiv nu på kvällen och in mot natten. Men precis då börjar ett rejält regnväder komma över mig. Jag plockar snabbt ihop mina prylar och börjar vandra hem till lägret igen.

Dagen därpå tog jag mitt flugspö och gick på en liten utflykt längs Lilla Rörsjön och bortåt mot vattenfallet Njupeskär. Mellan Lilla Rörsjön och Njupeskär rann en bäck eller å vackert genom fjällsnåren. Jag gick fram längs vattendraget och funderade på om det fanns fisk här. Provade att fiska lite, men det verkade dött. Det borde dock vara fisk här, det verkade för osannolikt att fisk inte skulle vilja trivas i det fina vattnet.

Efter en stund kom jag fram till vattenfallet. Jag klättrade ut på en klippa precis vid toppen av fallet och tittade ner. Tur att man inte har problem med höjder i sådana här lägen. Jag fick en fantastisk vy över hela fallet, förutom den allra sista biten där vattnet möter marken längs ner. För att se den sista delen måste man nog stå längst ner och titta uppåt, men jag orkade inte ta mig hela vägen ner.

En heldag mot Bergån

Det gick ytterligare en dag på fjället och jag började känna för äventyr igen. Jag tog fram kartan och hittade ett vattendrag som hette Bergån som låg ungefär någon mil bort. Jag hade hört rykten från en person som jag träffade på fjället tidigare, att det skulle finnas gott om öring där. Vissa delar av området verkade dock ligga i träda för återhämtning efter försurningar. Jag kikade på fiskereglerna efter var gränsen gick, men tyvärr var detta inte utmärkt där eller på kartorna som jag hade. Jag beslutade mig ändå för att gå dit och prova, men att inte ta upp någon fisk för att inte påverka det eventuellt känsliga området.
Tidigt på morgonen packade jag ner stormkök, mat, kläder och allt som man kunde behöva för en dag på fjället. Det skulle bli ett heldagsäventyr med vandring på ca 2–2,5 mil. Vädret var helt perfekt, inte för varmt och inte för kallt. Utan ett enda regnmoln i sikte började jag vandra bort på leden mot Stora Harrsjön. Det var tyst och lugnt på fjället och jag njöt för varje gång som jag satte ner kängorna i marken.

Till slut kom jag fram till första anhalten på leden, stugan vid Stora Harrsjön. Där bodde vi året innan med Elmer, men nu var det några andra som hade stannat till där. Jag passerade stugan och fortsatte leden vidare mot Bergådalsstugan. Efter ytterligare någon timma befann jag mig högt uppe på kalfjället och kunde skymta stugan långt borta. Jag tog av mig ryggsäcken och tog en välförtjänt paus uppe på leden. Det kändes som om man ägde hela världen. Jag var högt uppe på fjället och ensam så långt ögat kunde nå.

När jag väl anlände till Bergådalsstugan var det mitt på dagen och det var varmt och skönt. Jag tog av mig ryggsäcken och kikade runt på området lite. Det var vackert och lugnt. En vacker fjällbäck, som gissningsvis innehöll en del öring, rann precis vid stugan. Det fanns också ett torrdass som jag beslutade mig för att nyttja. Vad skönt det var att få använda en nästan civiliserad toalett igen! Och denna toalett hade helt klart bättre utsikt än min vanliga toalett hemma i lägenheten i Göteborg. Jag brydde mig självklart inte om att stänga dörren, utan bara satt där på muggen och kikade ut över fjällvärlden. Tänk att även vissa behov kan bli till ett nöje om bara miljön är den rätta.

Ryggsäcken åkte på igen och det var med raska steg som jag vandrade vidare mot Bergån. På min högra sida såg jag Norge. Det var bara någon kilometer bort till den norska gränsen och lite längre fram började jag kunna se delar av Bergån. Jag tittade på kartan och bestämde mig för att direkt försöka nå ganska högt upp i vattendraget mot källflödet Bergsjön. Några kilometer nedströms källsjön verkade Bergån se fin ut på kartan med en del lite större höljor. Jag bestämde mig för att en av dessa höljor skulle få bli min första fiskeplats. Höljans position knappade jag in på GPS-navigatorn och avvek därefter från leden med riktning rakt mot höljan. Efter en stund kom jag fram till Bergån som ringlade fram vackert högt uppe på fjället. Det var ganska fantastiskt egentligen. Normalt sett brukar det ju alltid vara vegetation i form av små fjällbjörkar eller liknande runt vattendrag i fjällvärlden, men denna lågt helt utan vegetation direkt uppe på kalfjället.

Image
Jag satte mig vid strömnacken vid inloppet för att laga lite mat

Jag satte mig ner stilla vid kanten och började spana efter fisk. Det dröjde inte länge förens jag genom polaroidglasögonen såg några öringar i vattnet. De verkade vara runt 30–35 cm i storlek och jag provade att lägga ut flugan försiktigt i vattnet. Det gick inte många sekunder förens min Europa 12 försvann i ett försiktigt vak. I nästa stund var en öring på ca 30 cm landad. Den var vackert tecknad med både svarta och röda prickar. Försiktigt så släppte jag tillbaka den i vattnet igen. Det fanns gott om öring här, men de verkade inte vara så stora och det var väldigt grunt i just denna del av ån. Det var bara några decimeter till en halvmeter djupt här.
Jag fortsatte uppströms tills jag kom till en större hölja där jag satte mig vid strömnacken vid inloppet för att laga lite mat. Under matlagningen såg jag fisk vakandes i höljan strax utanför strömnacken. När maten hade landat i magen, provfiskade jag lite men det verkade mest vara mindre öringar här också. Efter en stund gick jag över till andra sidan av höljan och såg då i vattnet att det var lite djupare på den sidan. Inte speciellt djupt egentligen, men istället för ett par decimeter var det istället ungefär en meter. Jag provade att fiska av den sidan istället och direkt så gick storleken på fisken upp. Här verkade snittet ligga runt 35 cm och en del öringar var strax runt 40 cm. Öringarna var dock lite konstiga i formen. De var ganska korta och tjocka och såg lite konstiga ut, men ändå så klart väldigt vackra.

Image
Efter en stund kom jag fram till Bergån som ringlade fram vackert högt uppe på fjället.

Tiden rann iväg och det började bli eftermiddag. Det hade varit en jätteskön dag så här långt med underbar vandring och kul fiske. Men nu var det är dags att börja röra sig hemåt om jag skulle komma tillbaka till lägret innan natten kom. Det var en bra bit hem och jag var också lite osäker på hur lång tid det skulle ta att vandra tillbaka, eftersom jag hade bestämt för att inte gå samma väg hem. Istället så tänkte jag gå runt i en slinga och komma tillbaka igen via en annan led. På så sätt skulle jag få se mera av fjället. Det hade varit kul att gå förbi källflödet Bergsjön också för att se hur det såg ut där, men jag kände inte att tiden räckte till, utan började istället vandra hemåt. Jag satte min mp3-spelare i öronen och lunkade fram över fjället. Drömde mig bort i min egna lilla värld med musiken i öronen och de vackra vidderna utanför ögonen.

Halvvägs hemåt mötte jag en tjej, Johanna, och hennes mor som var ute på fjället och vandrade. Det kändes lite konstigt att träffa på folk så här ute i ingenstans. Men vi pratade en stund i solen och jag kunde självklart inte låta bli att berätta om fisket samt mina äventyr här uppe. Johanna och jag bytte efter en stund mejladresser i hopp om att kunna träffas vidare.  Jag fortsatte sedan vandringen i, om möjligt, ett ännu gladare humör och skuttade framåt i terrängen mot lägret.
På kvällen började jag närma mig lägret igen. Stora Rörsjön låg mitt i min vandringslinje och jag beslutade mig för att undersöka den sjön lite närmre också. Jag hade ju hittills bara fiskat i Lilla Rörsjön, men nu begav jag mig bort mot inloppet till Stora Rörsjön för att jämföra. Tänk om det skulle vara bra fiske där? Men när jag kom fram till den sidan av sjön så blev jag besviken. Den var inte alls lika inbjudande som Lilla Rörsjön. Inloppet var här grunt och inte mycket till inlopp alls. Det var bara en liten bäck som rann ut i sjön och jag insåg att här skulle det inte stå mycket fisk och vänta.

Runt klockan 21 på kvällen var jag framme igen i lägret. Det hade varit en helt suverän dag och jag var nu rätt trött. Jag rundade av kvällen med lite mat i tältet innan jag lycklig somnade in.

Elmer gänget kommer

Det hade hunnit blivit slutet av juli redan och grabbarna i Elmer satt i bilen på väg upp till Fulufjäll. Jag tömde min ryggsäck på kvällen och vandrade ner för fjället för att möta upp fisketokarna. Ryggsäcken hade jag med mig ner för att kunna hjälpa till att bära upp viss packning från kompisarna. Dessutom hade jag sparat lite mat och vin i bilen som jag tänkte bära upp.
Det var en enorm skillnad att vandra på fjället med tom ryggsäck och dessutom nedför, så det tog inte lång tid förens jag var nere på parkeringsplatsen nedanför branten. Klockan började bli 22 på kvällen och efter en stund såg jag en röd Toyota komma åkandes. Uffe, Maja och Ronny klev ur bilen på ett som vanligt superglatt humör, redo för äventyr igen. Vi började vandra uppåt branten igen. Det kändes som att man vandrat här förut…

Image
Till slut så hade vi avverkat den första värsta delen så vi stannade upp för att dricka vatten i bäcken och pusta ut lite

Till slut så hade vi avverkat den första värsta delen så vi stannade upp för att dricka vatten i bäcken och pusta ut lite. Jag berättade ivrigt om att Lilla Rörsjön hade legat spegelblank när jag vandrade ner tidigare på kvällen och att jag då kunde se röding vaka över hela sjön. Tänk om det började vända nu för fisket? Jag var väldigt pratglad under vandringen uppåt fjället. Det märktes tydligt att jag varit själv på fjället en bra stund och hade ett uppdämt behov att få prata med någon. Jag pratade på nästan oavbrutet hela vägen upp till lägret.

Väl uppe på fjället satte vi upp tälten och allt gjordes i ordning. Uffe hade kommit direkt från ett besök hos hans flickväns bekanta i Borlänge. Han hade inte varit hemma på ett tag så tältet han hade med sig hade han lånat på vägen. När Uffe väl började sätta upp sitt lånande tält kom det fram att man ibland tar saker och ting lite väl för givet. Tältet var nämligen inte direkt ett fjälltält. Det bestod bara av ett enda lager tunt tyg som inte verkade speciellt hållbart eller vattentätt. Vi andra skrattade hjärtligt åt Uffes boning som han skulle ha de närmsta dagarna och tillsammans satte vi oss alla i hans tält. Vi drack vin och öl, gick igenom kartan över fjället samt pratade om hur vi skulle lägga upp tiden här uppe. Om det bara inte började regna eller blåsa för mycket, skulle kanske Uffes tält kunna fungera. Natten kom och vi somnade in gott efter vandringen och vinet.

Nattfiske i Skarphån

Solen väckte oss. Det var åter morgon och vi började med att fiska i sjön vid lägret efter röding. Men fiskarna fortsatte skylta med sin frånvaro och vi bestämde oss för att packa ryggsäckarna för en dagstur bort mot öringvattnet Skarphån. Skarphån är Ronnys favoritsjö på Fulufjäll och eftersom rödingarna inte alls varit på hugget den senaste tiden, tyckte vi alla att idén verkade bra.
Vid 17-tiden på eftermiddagen anländer vi till Skarphån och bestämmer oss för att ta den västra sidan av sjön som utgångsplats, precis vid sjöns inlopp. Vi riggar upp flugspöna och kikar ut över sjön. Det blåser en del som vanligt på fjället och det går en del vågor på sjön. Men inne i den lilla vik där vi nu var, så kändes det mycket lugnare och vi började fiska.

Jag håller på och fiskar av inloppet i jakt på någon mellanstor öring som står och äter i strömmen. Vid en kurva ett tiotal meter uppströms från sjön, går då äntligen en hyfsad öring upp och tar min fluga. Jag ser hugget, rycker till och försöka kroka fisken, men tyvärr är jag alldeles för sen och misslyckas. Jag står kvar en stund och försöker vidare, men fisken är borta.

Image
Vi fick flera hugg och till slut landade Maja en skapligt fin öring

Framåt kvällen fortsatte vi att fiska i sjön och öringen började bli mera aktiv. Vi fick flera hugg och till slut landade Maja en skapligt fin öring. Uffe får också hugg och började drilla in fisken. Det hade blivit natt och det var svårt att se, men vi var alla säkra på att det var en öring som tagit Uffes Montana. Men när det var dags för Uffe att håva fisken så blev han mycket förvånad. Istället för en fin öring i håven upptäcktes en slemmig konstig sak. Uffe hade lyckats med konststycket att fånga en lake på fluga! Det var inte en speciellt stor lake, ca 30 cm, men troligen ändå ett rekord som skulle stå sig länge väl i klubbens historia framåt!
Fisket vid Skarphån blev hyfsat under kvällen och natten. Vi landade en del öringar mellan 3-5 hg, men hade många större påslag. Det mest fantastiska med just dessa öringar var deras explosiva rusningar och kraftfulla hugg som de gjorde. En liten öring på 30 cm kämpade här som en betydligt större fisk och det var en tuff utmaning bara att landa en sån öring.

Klockan hade hunnit blivit runt två på natten. Fisket började bli sämre och framförallt var det så mörkt att det nästan var omöjligt att fiska. Man såg inte flugan i vattnet och det började också bli ordenligt kallt. Vi satte på oss alla kläder vi hade med oss och gjorde också upp en eld. Vi ville egentligen gå hem till lägret nu, men det var för mörkt för att börja vandra hemåt. Det hade varit svårt att dels hitta hem och risken för att trampa snett samt skada sig var också för stor. Så istället så lade vi oss runt elden direkt på marken för att försöka hålla värmen och somnade in lite lätt. Det var kallt och man vaknade nästan direkt igen av kylan som trängde in från marken. Även om vi hade mycket kläder och vadare på, så gick kylan direkt igenom och in mot kroppen. Vi låg vid elden och skakade av kylan i väntan på att det skulle bli lite ljusare.

Efter ett par timmar började det ljusna och vid fem på morgonkvisten började vi vandra hemåt igen. Uffes tält gick inte att sova i då det nu blivit alldeles för blött, så han flyttade över sina saker till mitt tält och vi somnade därefter in gott efter nattens äventyr i Skarphån.

Hemresan

Dagen efter gjorde vi ett ordenligt ryck och försök till att fånga röding i Lilla Rörsjön. Vattentemperaturen hade sjunkit något, men troligen inte tillräckligt. Men vi gjorde ändå ett bra försök och alla fiskade av sjön med hela registret av flugor och metoder. Det blev en njutbar bra dag på fjället, men tyvärr ingen röding. Ganska konstigt egentligen när så pass många personer står och flugfiskar samtidigt och inte får fisk.

Kvällen blev till morgon för sista gången på resan. Det var nu några dagar in i augusti och det var dags att packa ihop lägret och vandra hem. Årets Elmer resa till Fulufjäll var nu redan slut när den precis kändes som att den hade börjat. Själv vandrade jag med grabbarna hemåt. Det var dags för mig nu att återvända till Göteborg efter en underbar semester på Fulufjäll i Norra Dalarna. Under vandringen ner för fjället började jag redan drömma mig bort tills nästa år...


Copyright © 2017 elmerfishing.com. All Rights Reserved.
Joomla! is Free Software released under the GNU General Public License.
JoomSpirit