Fishing Trips

Kilsbergen - September 2002

En dag i Kilsbergen

Text: Ulf Hagström

Kilsbergen, de blå bergen 2 mil från Örebro, här finns vacker natur, jaktmarker, slalombackar och våra vänner på Kedjeåsensfiske (ägare till Villingsbergssjöarna) har två put-and-take sjöar här uppe. Men denna dag i slutet av september hade vi siktet inställda på två andra sjöar, nämligen de två som tillhör fiskeklubben Nymfens klubbvatten. Anders, som är medlem där, hade länge funderat på om han inte skulle ordna ett fiske för Elmer medlemmarna i dessa vatten, och äntligen var det dags. Det är Anders, Ronny, Roger och jag själv som samlas vid Statoil Västhaga tidigt på lördagsmorgonen. Stämningen är på topp som vanligt och det blir kära återseenden främst för Roger och Anders som inte träffats sen den fantastiska Göteborgsresan i Maj.

Vi skrattar gott åt Anders som verkar ha tagit med sig mer mat idag när vi bara skall äta ett mål mat än vad han gjorde när vi var i Göteborg i tre dagar. Efter vad som känns som en lång bilfärd på en allt annat än bra grusväg så är vi i alla fall äntligen framme vid den första och mindre av de två sjöarna. Denna sjö hyser Regnbåge endast, och det har nyligen satts ut en hel del ny fisk, och vi ser vak redan när vi vandrar bort till vindskyddet, och alla blir allt ivrigare och ivrigare över att sätta igång med fisket. Vädret är lite kyligt på morgonen men det blir snabbt varmare när solen börjar skina på oss, och det blåser endast svagt, mycket bra förhållanden för fiske alltså. Så efter en snabb fika så sätter vi igång, fortsätter att vandra i samma riktning som vi gått för att komma till vindskyddet. Jag stannar på en uppröja kastplats och testar med min pälsgarnsstreamer, det naturliga första valet för mig nu mera. Det dröjer inte länge innan jag hör Roger hojta till på andra sidan viken, och mycket riktigt så drillar han upp en fin båge som dock får gå tillbaka. Den hade tagit på en liten balsa-myra. Ronny som gått förbi oss andra får ett bra fiske vid andra änden av sjön, han landar två fina Regnbågar strax under kilot och tappar ett par också.

Även Anders får sig en och Roger en till innan vi tar paus för en fika igen. Roger måste åka tidigt för att hinna till Västerås på barnkalas, så för hans skull så plockar vi ihop och tar oss ner till nästa sjö för att fixa mat där.

Nästa sjö är större och med mer svår terräng runt om, så här kommer det bli fiske från båt som gäller för oss som är kvar. Efter en riktigt härlig korv+potatismos lunch med alla tillbehör man kan tänka sig (räksallad, bostongurka, rostad lök m m) så tar vi avsked av Roger och börjar förbereda oss för fisket. Ronny tar en båt själv och jag och Anders tar en båt ihop.

Här i sjön finns både Regnbåge och Öring, och tydligen också fin storlek på öringen. Vi ror oss bort mot bortre änden av sjön, sakta närmar vi oss viken som Anders säger brukar kunna ge fisk. Enstaka små vak precis invid land avslöjar patrullerande fisk, omöjligt att se vad det är dom tar, kanske är det nedfallna landinsekter som får sätta livet till, vaken är precis under nedhängande vegetationen. Sakta fiskar vi av strandregionen men inget händer. Efter ett tag så ror vi bortåt för att se hur det går för Ronny, men han har inte heller haft någon lycka. Så vi ror båda båtarna tillbaka till viken där vi sett vak, och nu vakar det mera, runt lite näckrosor går det en större fisk, helt klart. Jag och Anders glider tyst närmare med vår båt, och efter ett tags koncentrerat fiske så lyckas jag lägga min röda Dog Nobbler precis i en vakring och fiskar sakta hem den, pulsen stiger och handsvetten ökar kraftigt när jag ser den v-formade plogen som kommer bakom min fluga, när hugget väl kommer så är jag så spänd så att jag gör ett omedelbart mothugg, alldeles för ivrig visar det som. Dock verkar det som att fisken inte skrämts av kontakten med flugan, utan den börjar vaka på nytt efter bara någon minut, och snart är det dags för kontakt igen. För helt plötsligt så vakar han så pass nära så att både jag och Anders har kastavstånd till honom, och båda två landar sin fluga perfekt och jag hämtar sakta hem min Dog Nobbler och han sin husmask. Denna gång är det husmasken som fisken väljer, dock råkar Anders ut för samma öde som mig, han lyckas inte heller kroka den.

Samtidigt så ligger Ronny i sin båt lite längre ner i viken, ungefär där jag och Anders legat tidigare och kastat på fisken som vakat längs land, och han får ett riktigt monster hugg, både jag och Anders ser hur det riktigt smäller till i spöt på honom och det böjer sig kraftigt innan det knäpper till och tafsspetsen rykt all världens väg! Kvar sitter Ronny i båten och ser förvånad och snopen ut, han tittar stumt på oss och vi kan bara bekräfta för honom att vi såg vad som hände. Till sist så slutar även ”vår” fisk att vaka och vi ger upp allihopa och ror tillbaka till land igen. Mörkret faller och dagen lider mot sitt slut. En dag som givit oss ett bra fiske och inte minst den gemenskapen som vi blivit så bortskämda med på våra resor, även jag som inte fått något är mycket nöjd med dagen, de blå bergen kommer att få flera besök av oss, var så säker.

Copyright © 2017 elmerfishing.com. All Rights Reserved.
Joomla! is Free Software released under the GNU General Public License.
JoomSpirit